RR Hisingen Runt 2013 - Det perfekta genrepet

Korta versionen
I strålande sol startade Team Copper med 13 pers och när vi passerade mållinjen lyckades vi pricka vår utsatta snittfart (30km/h) nästan med hela styrkan. Fantastiskt kul!

Analyserar man genomförandet kan man med facit i hand konstatera att det finns mycket vi skulle kunna gjort annorlunda . Oväntade händelser uppstår och besluten blir inte alltid de rätta. Som genrep var detta det perfekta loppet eftersom det finns så mycket lärdomar att dra :)

Långa versionen
Ryckig start med krasch
Vi bestämde oss innan att starta väldigt försiktigt för att hitta samspelet i gruppen och rätt tempo. På enkel led snirklade vi oss ur stan och gick upp på dubbla led så snart vägarna blev större. När vi svänger av stora vägen mot Kungälv går vi in i ett backig parti på ca en mil. Med ett så stort gäng som tillsammans skall upp och ner för en massa backar blir det lätt lite ryckigt. Jag och Niklas från Karlsborg konstaterar just detta på serpentinvägarna ner mot Kungälv. En skarp kurva överraskar oss och Niklas som bromsar på sig en aning får sladd, för att häva sladden tvingas han släppa bromsen med följd att 90-graders kurvan blir för snäv. Jag ser över axeln hur han likt Thomas Voeckler i Tour de France 2011 lyckas pricka en gräsmatta att köra in på. Läget verkar ok. Vi rullar ner för backen. När han inte dyker upp bestämmer vi oss för att låta klungan cykla vidare och att jag, Morgan och Mathias skall vänta in honom för att tillsammans sedan cykla ikapp. Efter ca 5 minuters väntan förstår vi att vi måste fortsätta för att ha en chans att komma i kapp övriga gänget.

Jakten och den räddande klungan
Vi hoppar på hojarna och påbörjar jakten. Vi drar upp ett rejält tempo. Med tre pers som turas om hinner pulsen återhämta sig hyfsat innan det är dags att gå upp och köra igen. En bit efter Kungälv när det öppnar upp sig går vi rakt in i världens motvind. Det tar på krafterna och allt eftersom tiden går tappa vi fart. Jag förstår att om vi knappar in på gruppen framför så är det inte med mycket. Vi får syn på en Copper-tröja längre fram. Det visar sig vara Niklas W som tappat resten av gruppen i en stigning. Ett tecken på att organisationen i gruppen inte helt fungerar.
När det känns som mest tröstlöst kommer en klunga upp jämsides. Räddaren i nöden. När vi efter någon minut hämtat andan visar det sig att klungan som jämfört med oss verkat gå så snabbt i själva verket går i ganska beskedligt tempo. Vi pratar ihop oss med det nya gänget och får tillåtelse att snäppa upp tempot en aning. Det betalar sig och ganska snart ser vi fler Copper tröjor längs vägen. Tyvärr har inte heller denna grupp lyckats hålla ihop. Vi bygger vidare på klungan som vi kom med och cyklar vidare. Efter ytterligare en stund har vi hämtat in alla Copper-gubbar och är fulltaliga igen (sanning med modifikation).

Trötta och pigga ben
Den nyformerade gruppen är nu en brokig blandning av våra killar och det nya gänget. Tempot i jagande gruppen var på slutet snabbt och tillsammans är vi säkert 20 pers där några börjar bli trötta och andra fortfarande är pigga. Detta gör att vi har svårt att samla ihop oss och hitta flyt. Några ligger en bit framför och andra halkar efter. När vi vänder söder ut och får vinden med oss ökar tempot och vi cyklar snabbare än vad vår ursprungliga tanke varit. I detta läget fick många anstränga sig för att inte tappa kontakt med tätgruppen.I depån vid 85km får vi chansen att hämta andan och samla ihop oss. Vi väntar in alla och tar god tid på oss. Våra nya vänner hinner lämna depån före oss(vilket nog var lika bra) och vi är åter en "ren" Copper grupp när vi cyklar vidare.
Äntligen lyckas vi organisera oss på nytt. Milen rullar nu på i en takt som gruppen klarar av, försiktigt i stigningarna och snabbare på flacken. Redan vid start hade vi i gruppen olika förutsättningar och de första kaotiska2/3-delarna av loppet hade inte gjort detta faktum mindre påtagligt. Sista 30kmblir därför slitsamma för alla. Några vill öka medans andra kämpar för att hänga på. Gruppen håller dock ihop och enligt plan går vi i mål med ett snitt på 30km/h!

Med facit i hand/ lärdomar att ta med sig till VR:
• Det hade varit bättre att stanna med hela gruppen vid först incidenten. Använda stoppet till pisse-paus och ta gemensamt beslut om fortsättning.
• Hälften av gruppen (eller mindre) skulle cyklat vidare i mkt lugn tempo medans resten inväntat Niklas. På så vis hade vi snabbare kommit i kapp.
• Låt aldrig utomstående cyklister sätta tempot i gruppen.
• Bra om man i ett tidigt läge kommunicerar när man börjar bli sliten och att tempot bör sänkas. De som för stunden är starkare får ta det tunga lasset.
• I Belgisk-klunga får inte innerledet gå så snabbt att yttern inte orkar upp. Risken är då att ledet trasas sönder och alla måstet a vind för att komma upp.
• Blir det en lucka eller ett glapp i ledet, försök då att stänga luckan kontrollerat. Sprintar du ikapp lämnar du en ny lucka bakom dig som näste man måste stänga.
• Att hålla organisationen i klungan även när vi ärtrötta. Det går åt mer kraft att omorganisera klungan efter varje backe än att dra ner på tempot och hålla klungan intakt.
• I en stor grupp når inte information fram från cyklisten längs bak i ledet till den längs fram utan att budskapet upprepas på vägen.
• Man vet att alla är med om man vet att man är siste man. Han kan alltså signalera "alla är med!". När man lämnar över platsen till någon annan måste man tala om att nu är det du som är siste man.

Jag hoppas alla känner sig stärkta av söndagens prövning och nu ser fram emot 30 härliga mils natt-cykling runt Vättern!

Fr.vä Bogdan, Mats, Johan U, Mathias, Morgan, Daniel, Niklas A, Felix, Malte, Carlo, Erik, Tobias, Niklas W