Kortaversionen
Vårt sikte var inställt på 9 timmar men vi hade också sagt att vi skulle cyklaså snabbt som möjligt och prioritera gruppen framför tiden. Många faktorergjorde att vi inte klarade tiden men höll ihop gruppen (nästan) och glädjer ossistället åt vår SUB10 som med samma (yttre) förutsättningar lyckades hålla sigtill förutbestämda planen, spara på gruppens kraftreserv i motvinden för attnyttja den till fullo i medvinden. Stort grattis! Fantastiskt jobbat!
Vårt sikte var inställt på 9 timmar men vi hade också sagt att vi skulle cyklaså snabbt som möjligt och prioritera gruppen framför tiden. Många faktorergjorde att vi inte klarade tiden men höll ihop gruppen (nästan) och glädjer ossistället åt vår SUB10 som med samma (yttre) förutsättningar lyckades hålla sigtill förutbestämda planen, spara på gruppens kraftreserv i motvinden för attnyttja den till fullo i medvinden. Stort grattis! Fantastiskt jobbat!
Långaversionen
Vilka kommertill startFörra årets Vättern (2012) startade vi 12 pers. Det var en stark grupp medflera cyklister som tidigare cyklat både under 9 och 8 timmar. Vi skulle utanproblem klarat 9-timmar men vädret (regnet) eller rättare sagt feltänket iklädval gjorde att många fick bryta och endast 4 av oss gick i mål tillsammans.Tiden blev trotts detta 9:15.
I år var vifler men många siktade istället på sub10. Vi blev till slut 8 personer somstartade med sub9 i tankarna. Inför Vättern fanns många frågetecken. Några hadealdrig tidigare cyklat Vättern och andra med förkylningar som riskerade att hindrastart eller påverka form. Tanken var att vi skulle cykla tillsammans men ta såmycket hjälp som möjligt av andra klungor. Eftersom vi startade vid midnattvisade det sig dock att den hjälpen skulle utebli.
Motvind ochpigga ben
I bussen mot Motala pratade vi taktik och peppade upp oss. Känslan jag hade varatt vi skulle fixa det (med tanke på förra årets prestation). Väl frammekonstaterade vi att det blåste mer än vi anat och att vinden mot Jönköpingskulle bli en utmaning. 00:16 gick vår start. Som vanligt är det väldigt oroligt och ryckigt ibörjan. Vår största miss var att vi aldrig organiserade oss utan väntade på attnågon annan kedja skulle komma förbi som man kunde haka på. Ett gäng danskarrullade förbi i (vad som verkade vara) hyfsat tempo. Någon försökte få till en"rulle-kedja" men fick tyvärr inte fason på sitt gäng. Jag tyckte detvar riktigt obehagligt att i mörker köra så ryckigt med så mycket cyklisterrunt om kring sig.
I bussen mot Motala pratade vi taktik och peppade upp oss. Känslan jag hade varatt vi skulle fixa det (med tanke på förra årets prestation). Väl frammekonstaterade vi att det blåste mer än vi anat och att vinden mot Jönköpingskulle bli en utmaning. 00:16 gick vår start. Som vanligt är det väldigt oroligt och ryckigt ibörjan. Vår största miss var att vi aldrig organiserade oss utan väntade på attnågon annan kedja skulle komma förbi som man kunde haka på. Ett gäng danskarrullade förbi i (vad som verkade vara) hyfsat tempo. Någon försökte få till en"rulle-kedja" men fick tyvärr inte fason på sitt gäng. Jag tyckte detvar riktigt obehagligt att i mörker köra så ryckigt med så mycket cyklisterrunt om kring sig.
Vi inser ocksåatt Johan och Dennis vid någon tidpunkt lämnat oss. Då visste vi inte vad somhänt eller om de var framför eller bakom oss. Snitthastigheten visade sig varamycket lägre än vi trott. Väl framme i Jönköping hade vi tappat hela 40minuter. Vi var alla pigga men förstod att vi inte skulle kunna hämta igen såmycket förlorad tid.
Medvind ochtrötta ben
I backarna mot Jönköping rullar äntligen en klunga förbi. NågraEnervit-cyklister som håller god fart på platten men som går väldigt försiktigtuppför. Perfekt. Utan att tveka hoppar vi på i svansen. Vårt första stoppFagerhult (130km) närmar sig. Micke och Felix tycker vi skall skippa depån, bådahar nästan 1.5 halv flaska kvar (kanske borde de druckit mer) meneftersom jag och de övriga hade slut på vatten svängde vi av. Det gjorde ävenEnervit-kedjan. Tyvärr hade vi för dålig disciplin i depån och missade dem närde stack. Väl på hojarna igen började vi cykla tillsammans som grupp för förstagången. Depåstoppet och de faktum att morgonsolen nu tittade fram stärkte migenormt. Jag njöt av att sitta på cykeln och kände mig stark. Utan att allsfattat det visade sig dock snart att andra i gruppen inte längre var likapigga. Tempot fick dras ner. Vi når dock fjäll&cykel från Dalarna. Någrakillar som också hängt i Enervit-svansen. Tillsammans med dem tar vi nu sikte påvårt nästa stopp Boviken. Vinden som under natten i byarna nästan blåst kulinghar dock mojnat vid det här laget. Det rullar på fint men inte så snabbt som vihade önskat. Fram till Boviken håller gänget ganska bra. Efter det fallen enefter en och lägger sig bak för att vila. Vi får minska tempot ytterligarevilket gör att jag som ätit och druckit enligt plan fortsatt känner mig pigg.Efter Boviken är det jag, Morgan, Tobias och grabbarna från Dalarna som kör. Imellan åt lägger även de sig bak och någon av våra killar kommer fram och drar.I höjd med Hammersund får även Morgan lägga sig bak. En komiska situationenuppstår när jag och Tobias under en tid kör belgisk kedja på 2 pers! Först medca 20km kvar börjar även mina ben tröttna. I någon stigning tappar vi Morganoch bestämmer oss därför att ta ett sist stopp och vänta in honom. Vi rullar ini mål på 9:40 och är trotts allt jäkligt nöjda över att ha klarat av ännu enrunda tillsammans.
I backarna mot Jönköping rullar äntligen en klunga förbi. NågraEnervit-cyklister som håller god fart på platten men som går väldigt försiktigtuppför. Perfekt. Utan att tveka hoppar vi på i svansen. Vårt första stoppFagerhult (130km) närmar sig. Micke och Felix tycker vi skall skippa depån, bådahar nästan 1.5 halv flaska kvar (kanske borde de druckit mer) meneftersom jag och de övriga hade slut på vatten svängde vi av. Det gjorde ävenEnervit-kedjan. Tyvärr hade vi för dålig disciplin i depån och missade dem närde stack. Väl på hojarna igen började vi cykla tillsammans som grupp för förstagången. Depåstoppet och de faktum att morgonsolen nu tittade fram stärkte migenormt. Jag njöt av att sitta på cykeln och kände mig stark. Utan att allsfattat det visade sig dock snart att andra i gruppen inte längre var likapigga. Tempot fick dras ner. Vi når dock fjäll&cykel från Dalarna. Någrakillar som också hängt i Enervit-svansen. Tillsammans med dem tar vi nu sikte påvårt nästa stopp Boviken. Vinden som under natten i byarna nästan blåst kulinghar dock mojnat vid det här laget. Det rullar på fint men inte så snabbt som vihade önskat. Fram till Boviken håller gänget ganska bra. Efter det fallen enefter en och lägger sig bak för att vila. Vi får minska tempot ytterligarevilket gör att jag som ätit och druckit enligt plan fortsatt känner mig pigg.Efter Boviken är det jag, Morgan, Tobias och grabbarna från Dalarna som kör. Imellan åt lägger även de sig bak och någon av våra killar kommer fram och drar.I höjd med Hammersund får även Morgan lägga sig bak. En komiska situationenuppstår när jag och Tobias under en tid kör belgisk kedja på 2 pers! Först medca 20km kvar börjar även mina ben tröttna. I någon stigning tappar vi Morganoch bestämmer oss därför att ta ett sist stopp och vänta in honom. Vi rullar ini mål på 9:40 och är trotts allt jäkligt nöjda över att ha klarat av ännu enrunda tillsammans.
Med facit ihand/ lärdomar att ta med sig till kommande VR:
• Med tanke på den hårda vinden mot Jönköping hade vi tjänat på att startatillsammans med Sub10. Vi hade då varit nästan 20 pers och hade kunnat hjälpa varandra att hålla hyfsattemo, sparat krafter och cyklat under säkrare former.
• När vi tränat inför Vättern har vi alltid tränat tillsammans oavsettVR-ambition. Till kommande år måste snabba grupper träna separat på att cyklasnabbt tillsammans också.
• Inte cykla vättern på natten igen. Det är för farligt att cykla snabbt imörker och det finns för få snabba cyklister på banan att samarbeta med.
• Klarar man att äta och dricka lite på en 15-mils tur hemma betyder det inteatt man kan äta och dricka lika lite de första 15-milen på vättern. Typ en bari timmen och en flaska på 7 mil funkar för mig.
• Med tanke på den hårda vinden mot Jönköping hade vi tjänat på att startatillsammans med Sub10. Vi hade då varit nästan 20 pers och hade kunnat hjälpa varandra att hålla hyfsattemo, sparat krafter och cyklat under säkrare former.
• När vi tränat inför Vättern har vi alltid tränat tillsammans oavsettVR-ambition. Till kommande år måste snabba grupper träna separat på att cyklasnabbt tillsammans också.
• Inte cykla vättern på natten igen. Det är för farligt att cykla snabbt imörker och det finns för få snabba cyklister på banan att samarbeta med.
• Klarar man att äta och dricka lite på en 15-mils tur hemma betyder det inteatt man kan äta och dricka lika lite de första 15-milen på vättern. Typ en bari timmen och en flaska på 7 mil funkar för mig.
• En Sub9-grupp behöver nog vara minst 12 pers för att klara sig runt utan hjälp av andra klungor
Listankan göras längre men kommer inte på mer just nu...
Alla som startade kom i mål. Sub10både från Gbg och Thn levererade. Stort grattis! Arrangemang med buss,cykeltransport, mat mm fungerade glimrande! Speciellt tack till Mathias men mångaandra som hjälpt till för att få det att funka.
Vi kör väl igen nästa år :)
 |
| fr.vä Bogdan, Erik, Mathias, Felix, Morgan, Mats, Tobias, Malte och Jonas |
.JPG) |
| Fast and the Furious |
.JPG) |
| Gänget framför team-bussen |
 |
| Laguppställning före start |
 |
| En munter man i gult mitt i laguppställningen :) |
 |
| Bara minuter kvar till start |
 |
| En nöjd Carlo har just avklarat 300km |
 |
| Malte och Tobias rullar in i mål |
.JPG) |
| Femte rundan avklard för Morgan |
 |
| Erik: "The race was amazing"! |
 |
| Sällan smakar en lättöl så gott |
 |
| En nöjd kapten-Reman |
 |
| Mats och Mathias pustar ut |
