VR 2012 eller "Vi hade i alla fall (O)tur med vädret"

Förra året när vi hojade tillsammans uppstod scenarion vi inte hade förutsett. I år tyckte vi att vi var bättre förberedda - så blev det så här!!

Prognoserna visade tidigt dåligt väder och sämre blev de ju närmre vi kom men jag tror ingen av oss riktigt förstod  vad som väntade oss. Min räddning blev en borttappad vindjacka som resulterade i en ny regnjacka dagen före avfärd!

Fredagen var ett enda stort stressmoment för mig. Massa att tänka på och massa strul. Planen var ju att vara på plats i Linköping i god tid så att vi skulle fått tid att äta tillsammans och snacka igenom morgondagen. I stället dök  vi upp sist. Kastade i oss maten och kom inte i säng före kl 23. Trotts att jag varit trött på dagen gick det sen inte att somna. När klockan väl ringde 0300 ville jag inte vara med. Varför anmäler man sig frivilligt till detta? Vad kan jag göra för att slippa undan? Insåg att det inte fanns någon väg ut.

Ytterligare lite strul före start men när vi väl släpptes iväg var ändå alla samlade. Första milen var ryckig och ojämn. Vi upplevde samma sak förra året. Efter det tycker jag vi började hitta ett bra tempo och framför allt när vi gick upp i dubbla led. Vi höll ett bra tempo som var över förväntan med tanke på vinden och jag tror alla tyckte det kändes ganska ok. Sen började kylan komma krypande. För er som inte hade regnjacka förstår jag att regnet och vinden gjorde situationen oerhört svår. I och med detta tappade vi också disciplinen i klungan vilket gjorde läget något kaotiskt. Det blev lite oklart vilka som hoppade av och vilka som fortsatte så när en snabbare klunga cyklade om oss hoppade några av oss på. Just då såg jag bara Thomas, Morgan och Mathias men även Johan B och Olof var med. Sam talade jag kort med just innan men förstod senare att han inte var med när tåget gick.

Klungan (vet ej om det var sub9 eller vassare) rullade på i riktigt bra tempo mot Jönköping. Dock kan man konstatera att det nästan kan vara jobbigare att ligga i klungans svans där det ofta blir ryckigt än att faktiskt vara med och rotera. I en av de längre backarna ner mot Jönköping märker jag att det rycker i styret på hojen. Vinden tog tag då och då i högprofilshjulen men detta var något annat. Johan B som låg bakom ropar ’Malte din cykel vobblar’. I ca 50km/h försöker jag försiktigt bromsa medans vibrationerna bara ökar. Jag är på vippen att gå om kull men lyckas stanna. Johan och Olof som också låg bakom stannade med mig. När chocken lagt sig ser man klungan försvinna iväg. Jag inser att om vi inte snabbt jagar ikapp den så kommer vi inte se röken av resten av gänget mer. Jag drar allt jag har, Johan avlöser mig då och då. När vi kommer in i tätorten går tempot på klungan ner och vi når efter 5-10minuters hård körning ifatt de andra. Benen är då fulla av syra vilket jag får sota för resten av resan till Motala.

Väl i Jönköping slutar det regna, vinden lägger sig i ryggen men backarna upp mot Fagerhult tar hårt. Stundtals rullar man på utan ansträngning men så fort det blir ryckigt känner jag hur slitna benen börjar bli.  Klungan går in i depå med oss i Fagerhult. Thomas väljer att inte stanna och kör vidare. Kvar är då Morgan, Mathias, Johan B och jag. Olof slet ont för att också nå klungan och vurpade i samband med detta (fick vi höra när han gick i mål). I depån snackar vi ihop oss. Jag känner att benen är för slitna för att pressa på i det tempot i ytterligare 16mil. Vi tar ett beslut att släppa klungan, hålla ihop och att ta oss tillsammans i mål utan att längre tänka tid.

När vi lämnade Fagerhult var vi till en början själva. Tempot var ganska beskedligt men snart dyker en ny klunga upp. Den har ett mycket snällare tempo som visar sig passa oss perfekt. Delar av klungan stannar på depåer vi åker förbi men hela tiden finns andra delar kvar som fortsätter. Vi gör dom följe ända till Boviken. Mathias och Johan behöver mer energi och ett pissestopp så där gör vi ett sista stopp.

Sista biten hem hittar vi några från team Qlikview som vi tidigare haft följe med. När vi kommer ikapp erbjuder vi oss att vara med och dra, vilket tacksamt togs emot. De stannar i Medevi och vi kör vidare. När vi närmar oss platsen där vår privata depå är uppställd bestämmer vi oss oavsett om den skulle varar där eller inte att hoja vidare i mål. Gott dock med extra på hejningar när vi passerar Johan, Dennis och Anders som dukat upp med Cola mm.

Underbar känsla att passera mållinjen tillsammans. Tyvärr något färre än vi hoppats.

Får senare rapport från Thomas att han kört non-stop och landat på en fin tid på 8:37. En av oss som startade klarade alltså tiden! Stort grattis!!

Tyvärr missar vi när Sam kommer i mål men han kommer in en dryg halvtimmer efter oss. Ytterligare något senare kommer Olof som kämpat på tappert och trotts vurpan vässar sin tid från förra året med över 2h!

Hade inte vädret satt käppar i hjulet för oss tror jag att vi hade haft fina chanser att klara målet. Vi hade kunnat hålla ett jämt tempo och det hade funnits tillräckligt med starka ben att hålla tempo genom hela loppet.

Efter målgång och under resan hem känner jag att fyra gånger får räcka. Nästa år blir det inget. Dagen efter när jag och Morgan ses börjar ändå resonemanget ”Om vi kör nästa år så….”.

Jag vet att det finns flera som vill göra om det och några som behöver ta revansch. Vi får se kanske samlar vi ihop oss nästa år igen! J

 

                             Foto: Dennis Lauberg